åsans

Jag hinner inte riktigt med...

2008-01-21T23:26:00.000+01:00

...att blogga - men Bullen hinner... Hon har mer tid över på dagarna så hon får ta över ett tag... Dessutom tror jag att hon har mer att säga än jag...

Du hittar henne på hennes egen blogg: Bullen Berättar

/å

Det har varit jullov...

2008-01-07T21:16:00.000+01:00

...ett mysigt, lurvigt och - åtminstone lite - snöigt jullov....

/å

Prinsessan Kajsa 2007-11-21

2007-11-22T10:48:00.000+01:00

Igår kom hon till världen, lilla fina Prinsessan Kajsa...

Mamma och pappa måste vara hur stolta som helst. En liten pärla är hon. Det såg jag genast på mms:et som Mamma Pralin skickade...

Välkommen till världen, Kajsalill, och grattiskramar till mamma och pappa!!!!

/å

Alla längtar efter vinter....

2007-10-23T23:44:00.000+02:00

... och här hemma förbereder vi oss alla för den kommande skidsäsongen....

/å

Bullen roar sig kungligt

2007-10-15T22:12:00.000+02:00

Det är roligt att vara ute på Drottningholm... Där får man nämligen vara hur lös och fri man vill om man är Bulle...

/å

Nästan som födelsedag

2007-10-04T09:50:00.001+02:00

Långhårig vetebulle... Kanelbulle.... Same same!

Det är Bullens dag idag.
Det blir korv hemma i eftermiddag.

Så de!

/å

Äntligen hemma....

2007-09-21T09:48:00.000+02:00

Tänk att två veckor kan vara så långa... Som jag har längtat...

Men igår var hon äntligen där igen, och när jag öppande dörren hemma möttes jag av svansvift och glada pussar. Och jag fick borra ner näsan i pälsen igen och klia på magen...

Och när vi åt middag tassade hon in under det nya köksbordet - med plats för stor långhårig vetebulle - och lade sig till rätta och suckade som bara Bullen suckar - och mitt hjärta blev alldeles alldeles varmt.

Äntligen hemma!!!

Det har varit semester

2007-09-02T21:56:00.000+02:00

Det är ett tag sen nu... men jag har en bestämd känsla av att det var sommar för inte allt för längesedan... Sommar och ledigt....

/å

Störande samtal mellan min hjärna

2007-07-05T14:41:00.000+02:00

.... mellan min hjärna och vad? Kan man ju undra....

En vanlig dag i mitten-slutet av juni eller början av juli. Samma sak varje dag. Det är någonstans mellan 0 och 15 arbetsdagar kvar till semestern.... Klockan är halv två på eftermiddagen. Så här:

Hjärnan: "Nä... nu är det nog dags att lägga av för idag"
Hjärnan: "Halv två? Är du tokig? Du har en halv arbetsdag kvar!"
Hjärnan: "Ja men jag är trött nu. Orkar inte koncentrera mig mer idag."
Hjärnan: "Skärp dig! Du har miljoner saker att göra"
Hjärnan: "Jag behöver sova! Gud vad trött jag är!"
Hjärnan: "Ämen vaf... Skärp till dig! Hur kan du vara så trött?"
Hjärnan: "Jag kanske är sjuk?"
Hjärnan: "Du är inte sjuk. Du är lat. JOBBA!
Hjärnan: "Men jag är ju så TRÖTT. Det GÅR inte att koncentrera sig!"
Hjärnan: .........etc etc.....

Presemestruellt syndrom tror jag det kallas... Botemedel någon?

/å

Herr och Fru....

2007-06-28T22:10:00.000+02:00

StinaYMagnus

Nulltjärn 26 maj...

Y/å

(Kristoffer tog bilden)

Man ska vara snäll mot sig själv....

2007-06-16T11:40:00.000+02:00

Gilla Nemi! :D

/å

Jasminte

2007-06-14T23:05:00.000+02:00

Det är som att dricka sommar....

/å

Märka på ord

2007-06-12T08:53:00.000+02:00

Petig, ja... men jag känner liksom ett inre tvång... Jag måste bara gnälla på alla tidningar, på alla rubriksättare som envisas med att gång på gång basunera ut att "XXX har tappat si och så många kilo i vikt"... Tappat????? Vaddå tappat?

Här tappas ingenting förutom möjligen busskort och mobiltelefoner. Seeega, envisa kilon är banne mig ingenting man tappar bara så där (såvida man inte är sjuk kanske) vill jag bara meddela! Vikt är något man sliiiiter bort...

Det är typ "om jag skulle råka tappa 10 kilo, var snäll och plocka inte upp dem efter mig"... eller???

Hmmpff!!

å

Jag kan nog aldrig gå på fotboll igen...

2007-06-06T23:45:00.000+02:00

...nä, för hur ska jag någonsin kunna toppa upplevelsen igår? Min första riktiga tävlingsmatch... Låt vara att spelet kanske inte var det bästa hela tiden... men ändå...:

nationaldag

sol, sommar och klarblå himmel

33 000 på läktarna

5-0 vinst

plats på vip-läktaren - precis nedanför Lennart Johansson, Lars-Åke Lagrell och en massa andra högdjur. Jääääättebäst sikt över hela planen...

Och som grädden på moset, en jättemysig kväll med barndomskompisen som jag träffar alldeles för sällan... Tack snälla gulliga för att jag fick följa med! Det var hur häftigt som helst!!

Jo förresten... när jag tänker efter så kan jag nog visst gå på fotboll igen!!! :D
/å

(bilden tagen av Maja Suslin/Scanpix och lånad från DN.se)

Bara en enda ros på ett evigt klänge

2007-06-06T11:10:00.000+02:00

Det borde vara lag på att såna som alltid har funnits inte skulle få sluta finnas.
Som Povel till exempel.

Trist varar länge...
/å

Snok

2007-05-20T21:47:00.000+02:00

Träffade på den här krabaten på en skogsstig i helgen. Den låg och solade. Liten, liten och rätt söt.

/å

Ikeaklassiker - i kvadrat

2007-05-20T20:41:00.000+02:00

Vi har ju ingen bil... så det där med att få hem varor från IKEA är ett litet företag. Ingen hit att köpa fel varor alltså. Ändå var det precis vad vi gjorde när vi var där sist - för några helger sedan - trots att jag läste så noga på paketet.... Den stora skrymmande luckan till nya badrumsskåpet visade sig, när vi öppnade paketet, vara intensivt ljusblå istället för vit...

"Hmm.. tjaaa... den matchar visserligen några av rutorna i golvet... men... nää... vi skulle nog tröttna på färgen... Vi byter dörren så fort vi hyr bil igen... "

Enter this weekend: Ny hyrbil, in med långa skrymmande paketet och iväg...

Jag väntar i bilen medan C går in och byter dörren. Blir lite förvånad och misstänksam när han kommer ut med samma paket igen....

"Fick du inte byta?"
"Eh... jo... men det behövdes inte..."
"??????"
"Den är inte ljusblå. Den är vit... Det är en skyddsfilm...."

/å

Just nu

2007-05-15T08:30:00.000+02:00

Jobb inne, jämtlandssommar ute - inte kallt, inte varmt. Molnen vandrar över himlen och vindarna är friska...

I ett parallellt universum går jag rundan runt Håxås med Cilla och lyssnar på suset från asparna och ser gässen på sjön...

Jaha...

2007-05-02T11:40:00.001+02:00

Man måste tydligen rådda i koden... Irriterande lika fullt...

/å

GRRR

2007-05-02T11:37:00.001+02:00

VARFÖR får jag ingen ordning på radbrytningarna?

Morr!

/å

Long time no blog...

2007-05-01T21:24:00.000+02:00

Hnnggghhh... *häver mig upp och försöker ruska tröttheten ur själen*

Plötsligt har det gått en månad... Om någon har sett vart tiden har tagit vägen så meddela gärna mig. Vad har jag gjort? Gått på autopilot?! Ätit, sovit, jobbat, ätit, sovit jobbat... Har iallafall varit någon annanstans... Ändå hade jag tänkt mig att jag skulle komma tillbaka utvilad till jobbet imorgon - "deadlinad", inkomstdeklarerad, och vårig - redo att Ta Itu.

Ha! Who am I kidding? Det kommer förstås inte att ske. Jag är fortfarande i koma och inser att det kanske tar mer än en fyra-dagarshelg att sova ut, göra ikapp de saker som hamnat på listor och efterkälkar och njuta av helgen, nuet och våren.

Inte helt säker på vad som blivit mest eftersatt, men det är iallafall ganska tydligt att jag inte hunnit göra något ordentligt, varken jobba ikapp eller bara vara... Det är symptomatiskt förstås... en sån där sak som jag jobbar på och jobbar på och jobbar på... eller iallafall tänker att jag ska jobba på... Det där med att vara i nuet är inte riktigt min starka sida... Jag är oftast nyss eller sen eller såsmåningom.

Så... mest för att påminna mig själv om vad det innebär att vara i nuet... Här är två som bara är... hela tiden:

Nils, två tänder gammal och koolast på Rocky Road - och Bullen, 3 år i dagarna och utan konkurrens mitt hjärtelurv...

/å

Me and my big mouth....

2007-04-09T23:31:00.000+02:00

Är du sjuksköterska? frågar grannen med jack i fingret hoppfullt när hon ser mitt välfyllda medicinskåp...

Vad ska jag svara på det? Att några av mina kamBrater kallar mig för hobbydoktor? Att jag är fjantigt fascinerad av sår, operationer och minisker?

Jag tänker, medan jag sköljer såret i lite alsolsprit och tar fram favoritprodukten Steri-strip och drar ihop sårkanterna, att om jag säger nåt sånt, då svimmar hon nog... Då ser hon framför sig hur jag dunkar henne i skallen med en stekpanna och sedan utför hemmagjorda Frankensteinska transplantationer på köksgolvet...

Så jag svarar...

Vi har en massa saker till hunden....

Hmmm... tjaaa... kanske inte ett så mycket bättre svar när jag tänker efter...

Jag undrar vad grannen tror om mig egentligen... :S

/å

Några bilder från helgen 2

2007-04-09T21:02:00.000+02:00

... och "Mopsen" från "ring 108".....

Amen!

/å

Några bilder från helgen...

2007-04-09T20:24:00.000+02:00

La Principessa Italiana in action...

Stadspromenad i kyligt vårväder med Älskad Bulle

Varför är de så negativa? Varför bryr de sig ens??

2007-04-09T19:20:00.000+02:00

... de är kanske rädda... fast I'll be damned if I understood why... Susana Popova ägnar hela sin kolumn i SvD den 3 april åt att berätta om hur meningslösa bloggarna är och hur få läsare de har. Själv måste jag erkänna att jag inte riktigt förstår vart hon vill komma... En välrenommerad journalist... Varför så ängslig?

För det första: att ta ett helhetsgrepp om "bloggosfären" och bedöma den som en helhet, som Popova uppenbarligen försöker, är dömt att misslyckas... "Bloggen" är ett publiceringsverktyg - inte ett innehåll... Det är som att ställa visningsannonserna som mäklarna petar in genom vår brevlåda varje vecka mot SvD - bara för att de är tryckta på papper...

För det andra: vad ÄR det med journalister och deras motvilja mot (läs rädsla för) bloggar?? De återkommer till det gång på gång (och ändå bloggar hälften av dem i tjänsten - och inte så värst seriöst heller, ska väl tilläggas). KÄNNER de sig verkligen hotade? Av att någon sitter och plitar ner sina åsikter och trycker ut dem på webben?

Varför känner Susana Popova ett sånt behov av att berätta att "[b]ara 8 procent av Sveriges befolkning läser minst en blogg i veckan"? Varför ägnar hon en hel kolumn åt det?

Om jag vill peta ut mina oviktigheter på nätet, om jag tycker att det är kul att skriva och formulera mig och lägga ut ett och annat foto från den senaste festen; om jag "bara" blir läst av någon slags mamma eller kusin - och det räcker för mig och gör mig glad - varför upprör det Susana Popova?

/å

Nåt att se fram emot...

2007-04-02T14:37:00.000+02:00

En liten e-mailbekräftelse som landade i inboxen alldeles nyss gör mig glad för resten av veckan...

En kollega frågade lite milt vad syftet med att åka tillbaka till samma ställe var... Tjaaa... Det kan jag inte riktigt förklara tror jag... med annat än att jag blev så väldans förälskad i stan och svalde hela atmosfören med hull och hår förstås... Så, varför inte... :D

Och kanhända köper jag något nytt till resan... precis som ifjol...

Det enda som kommer att saknas i år är våra favoritciceroner... Det blir två veckor på telis till våren för att stilla abstinensen (bara att hoppas att de ser det mer som löfte än hot... :S)...

/å

April April

2007-04-01T21:15:00.000+02:00

Vårsöndag, födelsedagskalas hos Jennie och solpromenad.... Och överallt spirar det....

Klapp på axeln

2007-03-28T17:20:00.000+02:00

Att pingviner kunde vara så taskiga mot varandra... Det visste man inte... :DDDDDD

/å

Svårt att komma igång...

2007-03-26T21:36:00.000+02:00

Irriterande. Om jag inte haft tid att blogga på ett tag blir det så svårt att komma igång igen... So much catching up to do att jag liksom inte vet var jag ska börja och drar på att sätta igång...

Nå, de senaste veckorna kan iallafall sammanfattas med ett ord. Disputation.

Min bror har doktorerat, disputerat och haft fest - och jag har stolt seglat runt i bakvattnet och tack vare högtidligheterna fått umgås med familj, alla gulliga Bästkustsläktingar, amerikanska handledare och glada festdeltagare. Sämre kan man ha det - och broren själv... han har flutit någon centimeter ovanför markytan och välförtjänt njutit av att ÄNTLIGEN vara klar...

Nu har han och L-J rymt till Kanarieöarna, den bästa mamman Mu och Snabbare vaktar hundar i det blå huset, och vi tassar runt och inser förundrat att kvällarna har blivit ljusare, luften lite varmare och koltrastarna lite tonsäkrare...

Mitt den akademiska yran har det blivit vår...

/å

Den finaste mössan

2007-03-08T14:04:00.000+01:00

Linna stickar fina saker och jagar nya mönster. Idag hittade hon det här.

Den finaste mössan!

Observera särskilt syftet med mössan: "With ear flaps to enable good hearing during telephone operations".

Till nästa telephone operation ska jag oxå skaffa en!!!!

:D
/å

Näsbjörnar

2007-03-07T23:10:00.000+01:00

... är förresten också väldigt söta.

Extraknäck

2007-03-04T22:22:00.000+01:00

Bullen har, visar det sig, skaffat sig ett extraknäck... Det är V.B Dagmatte som har hökögon och gjort oss uppmärksamma på att det uppenbarligen finns annat i ett hundliv än gottis, utställningar och spårkurser...

Som... trav till exempel!?!?!

Stilen lämnar kanske lite att önska???? Är det därför vi inte sett till några vinstpengar??

/förvirrad matte

Nyprövat

2007-03-04T20:31:00.000+01:00

För ett tag sen när jag fikade på Coffee Cup såg jag att de hade en speciell mjölk. Baristamjölk. Tänkte att den nog inte skulle gå att köpa i affärerna, men lo and behold! Några månader senare såg jag paketen i kyldisken. Tipsade M och P som är duktiga på att pröva nytt - och de gav mjölken fina betyg... Jag har gått och tänkt och tänkt att... men inte kommit mig för förrän nu i helgen.

Betyg: Gott kaffe, och tjockt skum - trots att vi fortfarande bara skummar med handvisp. Utses härmed till helglyx!

Yum!

/å

Rutiner och sköna konsekvenser....

2007-03-04T19:59:00.000+01:00

Fick total psykbryt förra helgen eftersom hela helgen gick åt till att städa, sortera och tvätta, och det slog mig att jag - efter benbrott och sjukskrivning och annat - har typ noll rutiner i mitt liv. Allt flyter och all min energi går åt till att släcka bränder.

Egentligen får jag lite rysningar av rutiner... Det andas tråk och tvång... men efter att ha vridit och vänt lite på hela resonemanget kom jag fram till att jag nog behöver mina rutiner. Om vissa saker går på autopilot kan jag ägna energi och tankekraft åt roligare saker.

Sagt och gjort. Torsdagkvällar är härmed städ- och tvättkvällar....

Konsekvens:
En städad (märk att jag inte säger ren; vi HAR städat, men har av någon outgrundlig anledning ändå halva stadsdelsförvaltningens lager med vägsalt på golv och i soffa...) och ordnad lägenhet och en luuugn skön helg med tidningsläsande, eftermiddagslurar, kliande bakom mjuka hundöron och Tid för Tankar... Excellent!

Toknöjd!
/å

Jag - ett överdimensionerat zoo with a limp...

2007-03-03T17:54:00.000+01:00

Kryckorna (jag föredrar att skylla på kryckorna och fullständigt ignorera att jag spenderade tiden på kyckor med att tråkäta...) satte ju sina spår. 10 kg spår närmare bestämt. Kanske är det en liiiiten bidragande orsak till att jag tycker att rehabbandet av öm och fd bruten fot går så erbarmligt långsamt... Efter en dag på jobb och en inte allt för lång promenad hem är jag halt.

Och som lök på laxen har jag blivit förkyld - och förkylningen har valt att parkera sig i halsen och - i ryggen. Jag har fått värsta ryggskottet och kan inte räta på mig, så när jag går sticker rumpan ut ungefär tre kvarts meter bakom mig. Jag ser ut som en anka.

En tjock halt anka... :D

Kvack!?
/å

Livet från den lurviga sidan - hur man tigger helgfrukost

2007-02-26T23:46:00.000+01:00

Bonjour! Liten smakbit kanske??

Non? Man om jag vinkar lite då?

Jamen om jag hämtar dina tofflor då???

Resultat: Ostbit! Slår aldrig fel! Suckers!!!!!!!!!

Livet från den lurviga sidan

2007-02-26T23:23:00.000+01:00

Att döda en bit stuprör är inget man lär sig bara så där... Det tar lång tid och kräver mycket träning.

Lång tid tar det också att uppfostra sin matte... Om inte budskapet går hem med kroppstacklingar måste man ta till det tunga artilleriet - och samtala!!! PFF!!! Det ska fanken vara hund ibland....

Söt eller möjligen lätt oförstående...

Tack för senast...

2007-02-24T23:11:00.000+01:00

Förra helgen... Hemma hos Pralin, Mags och Kenta the Great.

Jag klarade av att gå över gatan utan att bryta några ben, blev lugn i själen och fick äntligen vara ute i vintern ...

Tack hjärtat! Jag längtar redan till nästa gång vi ses!

Lillebror Mimmi

2007-02-23T23:59:00.000+01:00

Lilla O har fått en lillebror!!!! 20:37 ikväll föddes han, 3335g tung och 51 cm lång.

Då, när vi fick de glada nyheterna om att det var en liten bebis på väg, fick vi också reda på att Lilla O tvärsäkert konstaterat att den som fanns i mammas mage var Lillebror Mimmi. Och hon fick rätt - åtminstone om kön :)

Huruvida Lillebror verkligen kommer att få heta Mimmi återstår väl att se... Vi ställer oss kanske aningen tveksamma till att Mamma och Pappa delar Lilla O's åsikter om namn, men glada är vi, och grattiskramar skickar vi - till både Mamma, Pappa, Lillebror och Storasyster Lilla O.

Grattiskramar, glädjetårar och hurrarop!!!

/å

Världens enklaste fråga

2007-02-13T14:49:00.000+01:00

Hittade den här rubriken på Allt om Stockholm:

PAH!!!! Vilken larvig fråga!!! Var finns stans bästa semla... PFFF!!!

Vettjaväl!!!!!!!!

/å

Dop

2007-02-11T22:20:00.000+01:00

Och precis när prästen sa "vi välkomnar lille N in i gemenskapen" - då log N med hela ansiktet, och såg alldeles väldigt tillfreds ut.

Resten av eftermiddagen ägnade han åt att vandra från famn till famn och nöjt tugga på sin lilla näve... :)

å

Pulver och kräx...

2007-02-08T18:22:00.001+01:00

Först var han jätteförkyld; vi fick ställa in vår myshelg på hotell. Och nu har han fått magsjuka, stackarn. Som en urvriden trasa ligger han i sängen och undrar vad som hände... Han har kommer inte ihåg när han var magsjuk sist - så han kommer förstås inte ihåg hur dålig man kan bli heller...

Jag tassar runt, erbjuder lite te, en slurk vatten, en tesked Cola, tycker synd om... och försöker gå ner i vikt på annat vis än genom att bli magsjuk... Pulvereländet är framme igen... Förhatligt tråkigt är det - men nödvändigt... Hade det inte varit för att jag rehabbar foten vete tusan om jag börjat igen... men jag MÅSTE ta bort lite av den vikt jag lagt på mig under krycktiden, och jag måste göra det förhållandevis snabbt - annars kommer foten att sunka ur fullständigt. Det känns så iallafall...

Det är jobbigare den här gången. Jag är hungrigare och inte alls lika motiverad... Pratar med L och M och de säger samma sak om andragångsförsök med andra dieter... Vad är det med att prova igen? Blir det jobbigare för att man vet vad som väntar eller?

I vilket fall är de kloka, L och M, och konstaterar att det ju inte behöver vara ett självändamål att pulvra. Det kan vara ok att byta ut en pulverpåse då och då mot ett lagat mål för att inte ruttna fullständigt. Låter sunt!

Då slipper jag slå mig själv och känna mig misslyckad. Det är märkligt hur mycket som sitter i huvudet.

Hungrig. Det är middagsdax. Och imorgon är det fredag. YIPP!!

/å

Jag blir så trööööött!!!

2007-02-08T18:04:00.000+01:00

Va fan ÄR det här? VEM har tänkt ut den här programidén - och VEM har GODKÄNT den???
Att i ett ungdomsprogram peka ut folk och fråga "Vem är fulast?".... Jag blir helt mållös...

"Näähhh DET är samma sak som att ställa upp i ett frågesportprogram eller Idol", bubblar producenten... Tänk att dumhet kan göra fysiskt ont... Jag fick banne mig huvudvärk...

I min omgivning finns en man vars tonårsdotter blev rankad fulast i klassen av killarna i sin högstadieklass. Hon teg och härdade ut resten av högstadiet. Motiverade sig med att hon iallafall var smart. Sen började hon i gymnasiet, i en mycket... studieorienterad klass. Hon var inte längre bäst i klassen. Då brast det. Hon slutade gå. Vägrade. Jag vet förstås inte hur hon kände det - men tror jag vet hur jag skulle ha känt det... Och jag började nästan gråta när hennes pappa berättade.

Men att tonåringar kan vara grymma mot varandra... det kan jag ändå någonstans förstå. Naivitet... oskyldighet... outvecklad empati... Bara att hoppas att de växer till sig liksom... Programmets producent har uppernbarligen inte gjort det... Och där slutar min förståelse... Man borde inte önska olycka över folk - men det är nästan så att jag hoppas att han någon gång får känna på den smärta som hon kände, tjejen som slutade gå till skolan... att han får känna sig lika liten, lika värdelös, lika full av skam som jag kan tänka mig att hon kände... och att han lär sig något av det...

/å

Om att samla på saker....

2007-01-31T20:59:00.000+01:00

"Har du nån hobby då?
Ja, jag samlar på svanar."

?????

:)))))

å

Alla är lika unika...

2007-01-31T15:02:00.000+01:00

Här kan man se hur ens blogg ter sig i andras ögon - hur unik och speciell man egentligen är...

:D

å

Om att kunna gå

2007-01-27T11:56:00.000+01:00

Tjaa, gå och gå... jag haltar mig fram med möda. Det gör ont och är stelt. All mjukhet i rörelsen är borta - lite som när man har riktigt rejäl postski-träningsvärk i låren och ska sätta sig ner... Man dunsar ner sista centimetrarna... Så går jag nu. Ryckigt och stelt. Det kommer att ta ett tag det här.

Och ändå. Kryckorna är borta. Jag har ett eget busskort och har för egen maskin tagit mig till sjukgymnasten - åkt tunnelbana och gått i trappor. Jag återupptäcker min värld sakta, vingligt och förtjust. Och Bullen. Älskade lurviga Bullen återupptäcker mig och tycker att det är roligt att matte är med ute igen... Hon kollar att jag är med och checkar in med jämna mellanrum. Kör in huvudet mellan mina knän och buffar lite.

Några långpromenader är det inte tal om ännu. Jag får prova och bygga på med fem minuter i taget säger sjukgymnasten. Men we´re getting there... Jag har fått början till ett träningsprogram med både rörelse och balansträning. Flex- och strechövningar, tåhäv och stå på ett ben (glöm balansplattan ett tag till.. jag kan inte stå på ett ben på ett plant stadigt golv längre än 15 sekunder ännu... Små, larvigt lätta övningar som jag får jobba mig blå för att klara av. Larvigt lätta övningar som ger mig träningsvärk.

Larvigt lätta övningar som gör mig lycklig.

/å

Ny kompis

2007-01-27T09:30:00.000+01:00

Bullen och jag har varit på efterlängtad och mysig Plastskedsmiddag, och Bullen har träffat en ny kompis. Lille N....

Det finns inga barn i Bullens familj, och ingen hund i Ns... Och Bullen är en stor hund, och N är inte alls så stor... Jag tror att både mamma och matte var lite nervösa. Och inte för att jag vet exakt hur mamma L's nervositet gestaltade sig. Men själv var jag lite nervös för att det skulle bli glädjekalabalik - det har liksom inträffat förr... med Ns pappa och ett nybrutet nyckelben... :O . Bullen är ju en godmodig själ. Hon vill inget illa. Men hon är lekfull och barnslig... Hon är ju en Briard gubevars... Tänk om hon skulle komma på att N var kul att leka med och bli burdus? Hoppa upp på mamma och N... BURR!!!

Ha! Inte behövde vi oroa oss... Först såg hon honom inte; svansade rakt ut i köket för att kolla var maten var - och hälsa på M och Cam.... (i nämnd ordning kunde matte skamset konstatera), sen tillbaka till L med N i famnen... Hmm... där var en liten liten strumpbeklädd fot att snosa på... Sen ut i köket igen. Maten ja... var var den?

End of nervositet.

Under kvällens gång snosade hon ett par gånger på honom, pussade försiktigt på en liten liten hand, och följde med ut i sovrummet tillsammans med mamma L för att kontrollera att allt stod rätt till när N gnydde lite... Annars låg hon mest under bordet och puffade på de vuxna plastskedarna som kan kontrollera sina rörelser bättre än N och eventuellt och helt kontrollerat skulle kunna droppa lite lite mat till en stackars utsvulten bedjande hund...

En så mysig kväll... Tända ljus och prat och skratt - och så Bullen och N, som iakttog och var med mitt i...

Klart det finns barn i Bullens familj. N finns ju! :)

/å

Unscrewed... Äntligen

2007-01-25T22:36:00.000+01:00

Jag har ett hål i benet. Och ett stort tryckförband på utsidan. Bedövningen har gått ur nu och det gör lite ont. Kryckorna är borta. Det är som det ska.

Steg 4 är avklarat och - jag är... så lättad, så tacksam... och lite lite tom... Var det inte mer än så? Jag har förstås gjort det stora (omedvetna) misstaget att längta för mycket, vänta för intensivt och framförallt inte tänkt på att det här var ett nytt ingrepp, med nya stygn - och att det tar en stund att läka det här oxå... att det tar ett bra tag innan jag tränat upp muskler igen... Jag har varit för ivrig.

Fast... å andra sidan... att kunna koka en kopp te och själv bära den till bordet - utan att sätta ner den 4 gånger på vägen... Det är...

bloody great!

:D
/å

Setback steg 4... ännu lite till...

2007-01-22T19:07:00.000+01:00

Vad jäkla besviken jag blev... När jag satt i väntrummet ringde mobilen, och en röst berättade att de var så försenade på ortopeden, att de inte skulle hinna med mig idag - och att min operation blivit framflyttad... AARRGGGGHH.... Klump i magen. Jag satt ju redan där - renskrubbad och desinficerad med all sprit i världen och svintohåret på ända ...

Inget att göra åt förstås. En förvånad receptionist konstaterade, när hon gav mig patientavgiften åter, att hon aldrig varit med om att de strukit folk från listan förr - om de inte varit förkylda eller haft sår eller något förstås... Kul att vara den förste... NOT! Fast ok då... om man vänder på steken (låt oss vara positiva för f-n...) så kan man ju tänka sig att det kanske inte borde hända igen då - om det nu var så ovanligt...

Hem igen i taxin... med svintohår och allt...

Tröstade mig med en ohemult stor kopp kaffe och en ännu större hög med jobb..

Good day indeed... :S

Torsdag provar jag igen - med svintohår och allt...

/å

Det ska va gamla låtar...

2007-01-21T23:19:00.000+01:00

C kom hem från en shoppingtur igår - med ett riaasteg till stereon. Ett riaasteg är en extraförstärkare till en grammofon. Dagens förstärkare är nämligen inte alltid utrustade med skivspelaringång - och då måste man ha en extra låda för att kunna spela vinyl. Efterlängtad gadget alltså!

Faktum är att jag nog inte förstod exakt hur efterlängtad...

Underbara hemska tonår! Med Howard Jones' Human's Lib var jag plötsligt tillbaka i mitt lilla lilla rum igen... med den orangea skrivbordslampan och den hett eftertraktade stålrörsfåtöljen... och alla Stora, Stora Känslor; "...hope you find it in everything, everything that you see..." Med Ratata cyklade jag längs Edevägen i motvind; "...och du hör klockorna slå, och du vet att nu måste du gå, lika många drömmar som himlen är blå..."

Lite Alexander O'Neal och Stevie Wonders Talking Book från '72 hann vi oxå med innan jag dockade med nutiden igen... Lätt yrvaken... aningen motvillig... Och sen insåg jag - fatta hur många tidsresor vi kan göra! Vi har en hel hög med tonår i vinylformat som bara väntar på att bli återupptäckta...

Frågan är bara om jag klarar alla de där Stora Känslorna igen... :) - de där känslorna som inte riktigt ryms i en, som stockar sig och nästa gör fysikskt ont i halsen, som gör en störst och minst i världen på en och samma gång... Man kanske inte klarar dem som vuxen? Man kanske har någon slag magisk förmåga att hantera känslorna och leva med dem i tonåren? Som nöts ned efterhand? Något slags skydd... kanske inte mot känslorna i sig - men iallafall mot att bli patetisk... ?!

I veckan ger jag mig på typ Level 42, Style Council och Duran Duran och ser var jag hamnar...

Min enda sorg är att jag inte kan "återuppleva" U2... De har hängt med hela tiden och förstört möjligheten till tidsresa...

Återkommer med rapporter om fler resor...
Vilka möjliggör din resa tillbaka? Kommentarer mottages tacksamt... :)

/å

Söndagsnöje och -missnöje

2007-01-21T13:50:00.000+01:00

Söndag. Visningsdag.

Paret högst upp i huset visar sin etagelägenhet idag. De bor högst upp och har en extravåning uppe på vinden. Ser fint ut tycker jag. (Det är förresten synd att de ska flytta. Han sitter i styrelsen och är en av de få som vågar säga vad han tycker...)

Själva sitter sitter i vårt kök och ägnar oss glatt åt att pinsamt nyfiket kika ut bakom en halvvissen amaryllis på alla som strömmar ut och in i huset för att titta på lägenheten. Potentiella grannar. Spännande. Par (det är mest par) in their early 40's, Urbana, Stiliga... Klart vi inte kan hålla oss från att kommentera och tycka, och ju fler Stiliga som glider in i huset, desto mer undrar vi om det är de eller vi som är malplacerade i våra kvarter... "Ser inte de där ut som om de passar bättre runt Odenplan?" undrar vi självmedvetet. "OJ vad skeptiska de DÄR såg ut - vad ska de här att göra om de inte gillar omgivningarna?" muttrar vi lite stötta... Hallå!!! Det är VÅRT HEM de komenterar!!! Att vi själva smög runt huset och såg surt misstänksamma ut och kyligt granskade - och kommenterade - alla möjliga detaljer för bara ett drygt år sen har vi glömt... Nu trivs vi och är hemma.

En annan som också är hemma är Bullen. Och hon tycker inte alls att det är spännande och nöjsamt med visning. Hon skiter fullständigt i hur spekulanterna ser ut. Hon är förbannad (och kanske lite rädd) för att en massa okända människor larvar runt hennes trapphus! Vi får jobba som galningar för att hon inte ska skrämma bort folk med sina avgrundsvrål och jag inser, mellan gottismutor och avledningsmanövrar, att jag nog måste börja jobba som en galning i styrelsen oxå - för att få igenom installation av ljudisolerande säkerhetsdörrar.

/å

Längst fram i taxin...

2007-01-18T20:56:00.000+01:00

Inte många taxiresor kvar till jobbet nu, om allt går som det ska. Det känns oändligt bra att tänka på att jag snart är "fri" att åka kommunalt igen - åka när jag vill, utan att behöva ringa och beställa och vara beroende av någon annan...

Fast mitt taxigalleri har iallafall varit roligt och varierande...

Där var han som gav bra tips på etiopiska restauranger. Och han som vuxit upp i östra Turkiet och flyttat till Istanbul, var omåttligt stolt över Pamuks nobelpris och påstod sig ha läst dem alla. Han var på pricken lik min fördom om hur en bedagad strandraggare ser ut, och berättade om alla sovande fyllon han kört hem om nätterna...

Han som var så orolig för sin frus rikliga menstruationer blev så engagerad i sina symtombeskrivningar att han berättade om dem hela Hornsgatan. När vi kommit över Västerbron förklarade han hur män borde bete sig mot kvinnor, och hur kvinnor borde bete sig mot män. "Kvinnan ska ta presenter och krama tack. Om hon inte gör det, det finns alltid en annan kvinna som tar emot". "Jag har varit gift i 25 år. Jag vet vad min fru gillar. Ibland jag kommer hem med ett nytt vardagsrum. Jag vill skämma bort. Min fru är bra!"

Två gånger har vi pratat hundar, jag och chauffören. Den ene hade en Collie som var klokare än alla hans andra hundar tillsammans. Den andre hade gjort lumpen som hundförare och senare jobbat på Hundskolan i Sollefteå. Nu hade han ingen hund; "jag hinner inte. Jag har ju motorcykeln..." och jag undrade vilken planet han kommit ifrån...

Tre gånger har jag fått äran att åka med äkta stockholmare - med tydliga eee:n och roliga slanguttryck. Alla tre med många år i taxin. Den ene ämnade efter min körning åka till Hallonbergen och [tjeeeka] och avsluta sin måltid med en balja lut. "Jääla gott krubb därute vettu!" När hörde jag uttrycket "balja lut" senast? Den andre berättade, när att han efter en "liten detour" till Långbro värdshus tillslut hittade mig vid Långholmens dito, om sin 33-årige son som krossat smalbenet på en fotbollsplan så mycket att han gått gipsad i sex månader. "Sågåre när man tror att man e femton!"

Nummer tre hade kört ambulans för tjugo år sen och berättade med skräckblandad förtjusning att de inte fått smärtstilla när de plockade upp benbrott. "Fast det löste sig oftast, för de tuppade oftast av av smärtan när vi lyfte upp dem" "Ibland var det så tjåkat att vi fick sätta dem som var minst skadade i trappuppgångar och säga åt dem att vänta, och sen fick vi hämta upp dem efter att vi tagit hand om allvarligare olyckor. Det fanns för få bilar, vettu..."

En dam har jag åkt med. Häromdagen. Glad och pratsam - och fri. "Jag är fri vet du. Förut hade jag en gammal pappa, 140 kvadratmeter hus, sommarstuga, två hundar, man och barn. Jag jobbade 100% på SÖS och 25% på Televerket. Tillslut gick jag in i väggen. Nu är pappa borta och mannen är borta och jag har en lägenhet och den här taxifirman med en kompis. Jag ska åka till Tenerifa på semestern. Visst är vi flockdjur - jag skulle nog vilja ha en liten gube att hålla i handen ibland - men just nu är jag nöjd. Man ska njuta!!!"

Och så den belevade kurden, också uppvuxen i Turkiet, tonårspappan som hade studerat på universitetet i Ankara. Vi pratade om hur det är att vara "utifrån" och han tyckte att det märktes att jag inte var från Stockholm: "Stockholmarna är tysta och dryga"...

De senaste två dagarna har jag (på stockholmskt manér?) blivit tystare och tystare... Tigit så när som på hej, tack, och ha en trevlig dag... Jag har varit trött, inte orkat vara social - och kanske har de varit lika trötta, de oxå, för de har varit lika tysta...

Det har varit så intressant att höra deras berättelser - men nu vill jag ha tillbaka mina rutiner, mina tysta morgonritualer i crammade tunnelbanor och mina egna tankar, thank you very much...

/å

Ett tydligt tecken...

2007-01-18T20:50:00.000+01:00

Nog måste det vara ett tydligt tecken på att vi är färdiga med varandra, kryckorna och jag, när jag hör mig själv hojta "AJ!" för att jag råkar stöta i kryckan i en dörrpost???

Tre och en halv dagar kvar....

/å

Count down...

2007-01-15T22:44:00.000+01:00

Jag SKA sluta tjata om min f*t snart... men det slog mig bara, när C lagade mat idag, att om bra precis en vecka är det jag som lagar middag... på två ben.... Och går en kort kvällsrunda med Bullen... på två ben... :D

Och jag blev plötsligt väldigt väldigt nöjd....

Och - skrockfull som jag är - väldigt väldigt nervös...

Jinxar jag operationen med alla saker som jag redan bokat in? Fotokurs, klippning, hundkurs, helgmys - och... leker jag med elden nu? - ny resa hem till Jamtland....(jag missade ju den förra)? Borde jag ha väntat med att boka?

Håll tummarna snälla, för inga förkylningar och magsjukor, så att jag verkligen får operera bort skruveländet och börja knata runt för egen maskin...

:) /å

Nyinflyttad

2007-01-10T23:29:00.000+01:00

Behold Nalle! Han har flyttat in hos oss. Han såg mycket trött och nyvaken ut när han tittade upp ur sin röda ask tidigare idag. Lång resa tror jag.

Nu har han hämtat sig och upplyst oss om att han gillar att vara med. Det är sån han är.

Tack gulliga gulliga Fru S!!!!! :D

/å

Långpromenad

2007-01-07T23:19:00.000+01:00

Vi har varit ute på långpromenad!

Ända hem till Monika och Patrik gick vi. De bor... 200 meter från oss. :D Det tog en halvtimma och jag fick kramp i handlederna och akut reumatisk krupp i fingrarna, men det var det värt! OH vad skönt att komma ut i luften!!!! Och MYSIGT att komma hem till Monika och Patrik! Gott kaffe och mysigt sällskap - som vanligt! Tack gullisar!!!

Bullen tycker INTE det är så kul att gå långsamt, men hon är inte vallhund för inte, och stannar därför upp med jämna mellanrum och tittar på mig. Är du med? Kommer du nångång? Du är väl kvar? Hon är en klippa, den lilla lurvtussen!!!

/å

Setback steg 4 - lite till...

2007-01-05T16:30:00.000+01:00

FFFNNNNHHH!!!

Jag har fått brev. Från ortopeden. Först den 22:a får jag operera bort skruveländet... Det är banne mig evigheter tills dess. :(

Vad jag är LESS på kryckor och på att inte få belasta!

Jaja... Det är iallafall tur att jag varit smart och tänkt "utifallat" och bokat sjukgymnast ännu längre fram.. :)

Homofobi - HELT onödigt!!!

2007-01-04T23:22:00.000+01:00

- Jag förstår varför vissa blir bögar! berättar K, sju år, för sin mamma under jullovet.
- Hur tänker du då? undrar mamman lite försiktigt.
- Jamen de har ju bara tröttnat!! utbrister K7 självklart.
- Eh? Tröttnat? undrar en förbryllad mor.
- Ja! På att tjejerna ska shoppa kläder hela tiden!

Såklart!!! Och här springer en massa människor (mest karlar då...) omkring och tycker en massa dumheter om bögar... De har visst inte fattat att det är bögarna som är smarta!!! Hur kul att sitta och vänta på en en tjej som aldrig kommer ut ur provrummet?

Klok unge!

:) å

Setback steg fyra...

2007-01-04T19:18:00.000+01:00

FNYS!!! Här satt jag och var övertygad om att jag skulle få operera bort skruveländet i foten innan nästa helg, men så bidde det inte... När jag äntligen fick tag på någon på ortopeden var det enda de kunde berätta för mig att jag inte var inschemad nästa vecka utan någon gång veckan därpå.... Något datum var inte satt... "Det kommer ett brev hem till dig med detaljer i slutet av denna vecka eller nästa," sa hon...

UUAAAHH!! En hel HELG EXTRA utan att få belasta foten!!! Och inget datum att planera kring!!!!! Jag vet inte vem som skriker högst - den Uttråkade Som Vill Röra På Sig, eller Den Planerande Kontrollfreaken.... Tänk att åtta veckor kan kännas så korta och gå så fort - och de sista tre-fyra extra dagarna kan kännas som ett helt sekel... Jaja... den som väntar på nåt gott (eh...?!?!?).

Och tid med sjukgymnast har jag iallafall!! De ska få se på sus!

/å

Vardag igen...

2007-01-03T22:55:00.000+01:00

...med allt var det innebär av obesvarade samtal till sjukgymnaster och ortopeder, tomma idéer om vardagsmåltider - och jobb förstås.

Fast jag tycker ändå att jag varit lite smart. Jag mjukstartar och undviker skickligt postjuldeppigheten genom att jobba hemma. Har en massa "beta av-jobb" som jag kan göra hemma vid köksbordet.. Då kan man njuta av hyacint och gran ett litet tag till - och så kan man få sällskap vid lunchen av underbara plastskedar. Fint!

Snart är det helg igen.
/å

Steg tre avklarat...

2006-12-28T08:03:00.000+01:00

Japp!!! Har tagit ett litet ostadigt kliv till! Rymdskon är av och jag har vanlig strumpa på foten när vi liftar hem till Republiken med mamman Mu för ett Jamtlandsnyår och (förhoppningsvis) lite snö...

Foten är stel såklart, men vem bryr sig! Om två veckor får jag operera bort den där skruven i benet och sen ska här tränas rörlighet!!!

Nöjd!

Nu faer mae!!!
/å

Födelsemellandag...

2006-12-27T17:56:00.000+01:00

Idag är det Linnas dag!!!!!

Hon är hemma i det sköna Värmeland och vad jag förstår bjuds det på Nigellas "Gooney Chocolate Stack"... Chocolate Heaven... Nam!!!!

Hoppas du har en jättejättefin dag med allt som hör till (choklad och sånt... :)!!!

Stora grattiskramar, hurrarop och snurriga snören på paketen!!! :D

/å

Lata mellandagar

2006-12-26T17:00:00.000+01:00

Kloka varelser vet hur man tillbringar sina mellandagar...

/å

Förväntningar

2006-12-25T17:24:00.000+01:00

Och så blev det jul... Med hjälp av C och Mamman Mu hoppade jag kråka runt lägenheten hela danföredan och pysslade och plockade och vek tvätt och städade badrum... Jaja... det gick inte fort just för mig, men när Mamman Mu stängde dörren om oss den kvällen luktade det rent i alla rum, och allt var plockat och städat och granen väntade på att bli klädd...

Lite speciellt att fira i sitt eget hem... att vakna på julaftons morgon och vara hemma hos sig. Vi åt gröt och mackor och drack en ohemul massa te, jag, C och svägerskan, medan vi väntade på resten av julfirarna. Mysigt och juligt och inte ett dugg stressigt. Och hyacinterna som jag planterat i den grönvita soppterrinen några dagar innan hade börjat dofta jul, och granen var tänd... Och jag tänkte att det är lite märkvärdigt det där med förväntningar...

Vi hade ju planerat så annorlunda. Tidigt i höstas bestämde vi att vi skulle åka hem och fira i Jämtland, allihop, och jag såg framför mig hur vi skulle gå promenader i snön och komma in rosenkindade och dricka glögg, och vi skulle träffa alla gulliga grannar... Det var ett tag sen jag fick fira jul hemma. Jag såg så fram emot det... Höga förväntningar... Såna där förväntningar som egentligen aldrig kan fyllas av verklighet... De är liksom garanter för att det inte alls blir så bra eftersom de alltid överträffar verkligheten...

Fast sen blev allt helt annorlunda, julklappshandels gick åt pipan, svågern blev sjuk, all planering gick om intet - och de där förväntningarna liksom krympte och blev... realistiska?... och plötsligt satt jag här vid köksbordet i vårt nygröna kök och det var julafton - och jag kände mig helt lugn, och alldeles väldigt nöjd... Precis så här skulle det ju vara... småprat, skratt och trevnad... Skitsamma att jag inte kunnat gå på stan och julhandla, skitsamma att jag inte fått tag i någon extra god julchoklad, skitsamma att det inte blivit som jag tänkt mig... Tunnbrödet var lagom tjockt, skinkan god, ljusen var tända och vi var tillsammans...

Det blir inte bättre än så...

God Jul alla!! Vi tänker på er och hoppas ni har det bra!!!

/å

OIIIIHHHHHH

2006-12-19T16:49:00.000+01:00

DET SNÖÖÖAAAR!!!!!!!

:DDDDDDD

ville bara säga det...
/å

Ifrågasatt eller bara konspiratoriskt lagd??

2006-12-15T19:48:00.000+01:00

Strax före fem ringer telefonen. Jag är mitt uppe i att stänga ner jobbet för helgen... Det är min handläggare på försäkringskassan. Hon saknar en blankett från mig (nummer 432 i ordningen känns det som). Jag känner mig stolt och nöjd när jag förklarar att blanketten minsann ligger bredvid mig, och att jag bara behöver fylla i mitt kontonummer och sen skicka den till henne. Jag kan till och med förklara varför jag inte skickat den ännu. Jag har helt enkelt inte förstått hur den ska fyllas i, utan blivit nödgad att ta den till kontoret och få hjälp av vår fantastiska ekonomiadmin, Helena, som har järnkoll på sånt. Och eftersom jag inte är på kontoret varje dag så har den inte blivit ifylld förrän nu.

Nå, nu ligger den alltså på köksbordet och glöder. I eftermiddag skickas den kan jag utan problem lova försäkringskassetjejen. Hon låter förresten riktigt trevlig och vi hinner diskutera både taxiresor till jobbet och krånglig försäkringskassenomenklatur innan hon klämmer i med ”jag har försökt nå dig förut ett par gånger men inte fått svar”...

Jag känner hur modet sjunker ner till fotknölarna. Jag som varit så ordentlig och ordningssam och velat göra allting rätt för att visa att jag är ärlig... Kanske är jag överkänslig efter all skit försäkringskassan fått i medierna, men jag känner mig omedelbart misstänkliggjord.... Menar hon att hon tror att jag försöker fuska på något vis eller är det bara ett konstaterande??

Jag försöker febrilt tänka efter och minnas eventuella missade samtal... När? På vilken telefon? Det kan hon inte riktigt svara på. Jag undrar vilka telefonnummer hon har till mig. Mobilnumret stämmer, hemnumret ringer hon på nu... jobbnummer då? Tjaaa, det jobbnummer hon har går till vår ekonomiadmin visar det sig, så där har hon ju kanske ringt och inte fått något svar... men ändå.... Jag känner mig ifrågasatt och vill förklara, men känner att allt jag säger låter som bortförklaringar...

Efteråt, när jag lagt på, letar jag efter missade samtal både på mobilen och fasta telefonen, men hittar inga... Hon måste ha ringt till det felande jobbnumret när Helena inte varit där då... Och när jag lugnat mig ett hekto till kommer jag på en hel hög alldeles normala anledningar till att jag faktiskt skulle kunna missa samtal både på hem-, jobb- och mobiltelefonen..:

Nr 1. Det händer inte helt sällan att jag helt enkelt inte hinner fram till telefonen just nu... Jag är ingen gasell ivanliga fall... och med kryckor... tjaa...
Nr 2. Ibland går jag på toaletten. Jag vet... det är kanske ovanligt... men jag gör det... faktiskt.
Nr 3. Jag skulle kunna vara på jobbet och någon ringer hem och hemma när någon ringer till jobbet... Jag jobbar ett par dagar på jobbet och resten hemma...
Nr 4. På nummerpresentatören, när försäkringskassetjejen ringde, stod det ”Dolt Nummer”... När det står så svarar jag oftast inte.. för jag är så OBESKRIVLIGT less på alla försäljare som ringer och tjatar...

Efter att ha kommit detta, på att jag faktiskt inte gjort något fel, bestämmer jag mig för att det är fredag. Äntligen.

/å

Hufvudstadsjul

2006-12-14T15:23:00.000+01:00

Det blir jul i Stockholm fast vi planerat för Jamtland. Varken bror eller svåger är i resbart skick.... Nyopererade och slutkörda efter en marathonhöst har vi beslutat att fira i vårt gröna, inte helt färdigställda kök ...

Det blir trångt och mysigt med sex tvåbenta och fyra fyrbenta J Så länge ingen pinkar på granen eller äter upp glaskulorna och får skär i magen så är jag glad, nöjd och tindrig!!!

Nä, förresten... jag har en liiiten modest önskan till... Kan det inte bli VINTER??????

/å

Bästa sortens lucia...

2006-12-13T23:14:00.000+01:00

Någon lucia har jag inte sett till idag... eller jo, det har jag ju... de hade bara inte krona på huvudet... J, Å och AK har varit här och lussat på sitt eget mysiga vis!!!! Med vin strumpost och mumsigt bröd.... och lussechoklad...

Vilken myskväll!!! GULLIGA vänner!!!!!!!!

/å

Snart snart....

2006-12-12T19:42:00.000+01:00

C har hämtat gran. Nu står den i förrådet iklädd nät och med foten i en blå hink med vatten och väntar.

Och jag väntar oxå... Har börjat tindra lite i smyg redan... Och det doftar hyacint i köket...

/å

Fler operationer...

2006-12-08T15:20:00.000+01:00

Stackars älskade svågern har åkt in akut med en brusten blindtarm.. Opererades i natt och mår BLÄ enligt bror... Inte undra på... Och jag kan för mitt liv inte förstå hur han orkat jobba i tre dagar med sagda brustna appendix... Kirurgen misstänkte att den brustit redan i söndags...

Tacksamma är vi iallafall att han tillslut åkte in... Annars vet man inte alls...

Krya på och kramar i massor!!!!!

/å

Steg två avklarat...

2006-12-07T21:27:00.000+01:00

Stygnlös och snygg!!! Eller... hmmm..snygg... Frankensteins monster springs to mind kommenterar Ä-L glatt och helt korrekt... :D

Kolla! Jag undrar lite var min fotknöl tagit vägen... och om och när jag får tillbaka den....:

/å

Jobbigt att jobba enbent...

2006-12-06T19:30:00.000+01:00

Vi har haft användarkonferens på jobbet. Från hela landet har våra användare kommit resande för att träffas och nätverka. Min uppgift för dagen: enbent fotograf. Jättekul uppgift!!! Så kul att jag förstås helt underskattade fotens påverkan på min ork.. JÄSIKEN vad TRÖTT jag är!!!! Och foten... efter att ha varit i lågt läge alldeles för länge... ser ut som en grisröd fotboll. Snart sprängs den!

Imorgon blir det stygnborttagning på St Göran, och sen spenderar jag dagen på hemmakontoret: den röda soffan – med foten i bekvämt högläge. Här ska svällas av!!!!

/å

En riktig A-K-dag....

2006-12-04T23:14:00.000+01:00

A-K B har fölsedag hemma i Jamtland – GRATTISKRAMAR i massor!!!!

Och jag har haft besök av A-K S... vin, ost och gott bröd... MYSMÅNDAG!!! TACKKRAMAR i massor!!!!

:) å

Börjar jobba....

2006-12-04T08:03:00.000+01:00

Slut på sjukskrivningen då. Jag jobbar heltid från och med idag. Tre dagar i veckan hemma och de resterande två på jobbet.

Blir bra tror jag!!!!

/å

Idag...

2006-12-03T15:09:00.000+01:00

GLAD FÖRSTA ADVENT!!!!!

Fredaxmys från morgon till kväll....

2006-12-01T17:05:00.000+01:00

OH vilken mysig dag!!!! Världens underbaraste plastskedar har varit här och lagat lunch och piggat upp!! Och med var förstås lille N... Gosesnutt!!!! Han finner sig förvånansvärt bra i att vandra från famn till famn...

Ikväll kommer nästa gosesnutt. Lilla M kommer och hälsar på med mamma M... Vi SKULLE ha gått på Globen Horse Show, men jag blir hemma... Med tanke på hur ostadig jag är så känns det lite väl riskfyllt att hoppa kråka på Globens branta läktare... Men laga den beställda äggröran ska jag väl klara... :)

/å

Att vara sjukskriven är ett heltidsjobb...

2006-11-29T14:59:00.000+01:00

Jag är ju sjukskriven – och det är tur, för det är mer eller mindre ett heltidsarbete att göra skadeanmälningar till föräkringsbolag och – framförallt – att prata med försäkringskassan... De har ett eget språk där...

/å

En annan bra sak...

2006-11-28T21:49:00.000+01:00

med den här dagen är att Fru S har varit här.

Jag blev 134 grader piggare på tre sekunder!!!! Årechoklad, lussebullar och vin... HON vet hur man lagar ett trasigt ben, fru S.

Dessutom har hon lovat att åka några åk åt mig i snön sen!!!! GULLE!!!!!!

En bra sak med att ha öm och bruten fot...

2006-11-28T14:53:00.000+01:00

Idag skulle det ha varit redaktionsmöte på jobbet.. Jag ville så gärna vara med - men sen hörde jag att mötet blivit inställt. Alla är sjuka. Magsjuka... Och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har en så klok sambo... ”Du är tröttare än du tror. Du blir hemma,” konstaterade han lugnt när jag i lördags var socialt abstinent och ville åka på trevliga festen där alla olyckligen träffade på magsjukebacillerna... Jag tackar min lyckliga stjärna, för jag känner att Kryckor och Kräx inte är någon bra kombination... Och förresten är vattnet avstängt här i huset under dagtid i tre dagar...

Kryckor, Kräx och inget vatten... Det hade varit något... :S

Krya på er alla stackars kollegorna!!!

/å

En dag för Praliner...

2006-11-27T08:37:00.000+01:00

Grattis sötnäsa!!!!

Ha en fin födelsedag!!!

/å

En ny bekantskap...

2006-11-24T23:40:00.000+01:00

Mitt bland plastbandage och smärtlindring gör jag en ny och efterlängtad bekantskap....

Lille N, 3 veckor på dagen, kommer och hälsar på och piggar upp mig i soffan!!!! Han kräks, piper, vindar lätt med ögonen och kissar obekymrat på sin mamma.

Och han är fullständigt underbar!!!!

/å

Inga mer tabletter...

2006-11-23T23:00:00.000+01:00

...eller sprutor heller för den delen. Jag har tagit den sista Fragminsprutan ikväll.

Nöjd.

/å

New boot

2006-11-23T22:13:00.000+01:00

Har varit på St Göran och bytt gipset mot en ny sko! Hightech i plast med kardborreband och luftkuddar som man kan pumpa upp för att göra det lite skönare för foten...

Närmare skidpjäxa än så här kommer jag inte den här säsongen... Inte illa ändå för öm och bruten fot!

/å

Äntligen hemma

2006-11-21T13:40:00.000+01:00

ÅH VAD DET ÄR SKÖNT ATT VARA HEMMA I SOFFAN!!!!!!!

/å

Centralen 03:37

2006-11-21T13:00:00.000+01:00

Vi tror att vi ska få vara kvar på tåget fram till sextiden åtminstone, men icke. Åker man i nattsittvagn, och det gör ju C och Bullen, då får man vackert kliva av när tåget kommer in på stationen. Och då kan jag ju inte gärna ligga kvar jag heller, så det blir till att tråckla ut öm och bruten fot ut från den lilla klädhyllan och hoppa av tåget. Klockan är 03:37 och det är lååååångt till värmande taxibilar på framsidan Centralen. Minst 150 meter är det. Och jag måste vila 4 gånger på vägen.

När vi kommer till framsidan placerar C mig på en vägspärr av betong, med packning, vovve och öm bruten fot i gipsförpackning och går iväg för att skaffa en taxi. Han har varit borta i sisådär tre och en halv sekund när det kommer fram två pundare. Sällskap! Kul!

"Heeeeeej!" säger P1 och lutar sig emot mig. Han ser väldigt lycklig ut, fast det kan inte vara över att träffa mig, tänker jag, för han har vissa svårigheter att fokusera så jag är inte helt hundra på om han faktiskt har sett mig.... "Eh, hej??" säger jag lite avmätt. "Vill du ha..." Jag avbyter honom. "Jag vill inte prata med er. Jag vill att ni går." Bullen ser fudersam ut och viftar lite avvaktande på svansen. Jag kortar kopplet.

P1 och P2 stirrar en stund på oss (eller på något annat som bara de kan se, vad vet jag... Kanske kanske befinner de sig i sina egna bukspottkörtlar...). En av dem böjer sig fram mot Bullen för att ta sig en lite närmare titt och då glömmer jag gips och öm och bruten fot. Jag är trött, vill hem och jag har verkligen ingen lust att diskutera hur livet ser ut ifrån de inre organen. "GÅ HÄRIFRÅN!" ryter jag, lätt förvånad över att jag vågar. P1 och P2 börjar protestera men jag ryter igen. "GÅÅÅÅÅ!!!!"

De backar lite, ser ut som om de konfererar... tillräckligt länge för att jag ska hinna bli rejält rädd... Vad ska jag ta mig till om de snedtänder? Så börjar de vingla bortåt och just då kommer C med en taxi. Jag suckar tacksamt. PUH!

Då ser P1 och P2 taxin. De tvärvänder och kommer tillbaka. Det här vill de inte missa. Det händer inte mycket vid Centralen den här tiden på dygnet så den action som en taxi skapar får väl duga. ”Jag vill oxå åka taxi!” tjoar P1. ”Inte med mig åker du inte taxi!” säger jag ilsket. Jag ser hur P2 tittar lite misstänksamt på C som börjat lasta in våra väskor i den välsignade taxin. Kanske tror han att jag håller på att bli rånad!?! ”Men jag vill åka till Rinkeby!” brölar P1. ”Ja DIT ska INTE JAG!!!" ryter jag, och P2 börjar hojta ”shutupshutupshutup!!!” (är inte helt säker på till vem), medan C släpper in Bullen i kombin... ”Men jag har PENGAR!!!" skriker P1 triumferande, som om det slutligen skulle få mig att ge med mig. ”TA DIN EGEN TAXI DÅ gormar jag och lyckas resa mig upp...

Jag drämmer ilsket igen taxi dörren efter mig. Äntligen lugn och ro.

Då tittar taxichauffören i backspegeln. ”Vilka var det?” undrar han...

Ehhh????

/å

Nattåg

2006-11-20T21:52:00.000+01:00

C, stackarn får sitta hela vägen. Man får ju inte ha hund i liggvagn. Så när jag hoppar in och kryper ner i nederslafen och gör om den lilla klädhyllan till en praktisk förvaring för öm och bruten fot, kånkar C in tung packning och tveksam Bulle in i en sittkupé...

:( /å

Innan tåget går

2006-11-20T21:50:00.000+01:00

Stina bjuder på middag innan vi tar nattåget hem... Så skönt att vara där, med Mamman Mu, med C – och med Stina, Mange och Kenta förstås. Kenta och Bullen har hjärtligt roligt. De ligger under bordet och tuggar på varandra...

Och vi äter kyckling ovanför. Jag skulle kunna stanna en vecka till. Där i soffan hos Stina.

/å

Ombokad resa

2006-11-19T11:58:00.000+01:00

Vi skulle ha åkt tillbaka till Stockholm i eftermiddag, men C har bokat om. Vi åker imorgon kväll istället. På det viset hinner doktorn ta sig en titt på foten igen och jag hinner landa lite lite till..

Vet inte varför jag är så ivrig att åka ner... Kanske för att jag vill ha det gjort. En tågresa är inget jag direkt längtar efter just nu, så det blir skönt när det är över... Och jag vill inte åka själv heller, och eftersom C måste ner och jobba igen så åker jag med... Längtar hem till min säng och soffa gör jag oxå... Jo det blir bra att åka ner.

/å

Viev from a pillow

2006-11-18T16:03:00.000+01:00

/å

Det börjar kännas bättre...

2006-11-18T11:43:00.000+01:00

För både Mamman Mu, Stin och A-K med liten Johanna har varit här och muntrat upp...

Underbara männschor!!!

Puss!

å

Seger!

2006-11-17T13:34:00.000+01:00

Ha!
Jag kan kissa själv!

Där fick de!

/å :)

Check!

2006-11-17T13:31:00.000+01:00

Jahapp!
Så har man på ett bräde avverkat tre av fyra sjukhusnojjor!

Har fått ryggbedövning. Överlevde. Det var inte ens läbbigt.
Har blivit tappad med kateter. Överlevde. Inte alls så farligt som jag trodde.
Har givit mig själv en spruta. Överlevde. Det kändes inte ens... (jaja... det var bara under huden, inte i något blodkärl... men ändå!!!)

Den fjärde nojjan... den om gastroskopi... den hör inte riktigt hit... men det säger jag bara.. OM jag måste någon gång – då får de banne mig söva mig. HUVVA!

/å

Present!

2006-11-17T11:44:00.000+01:00

C har kommit!!! Hurraaaa!!!

Och med bästa presenten! Check it out!!!

LATTE!!!!!!!! NAM!!!

/å

Gourmet - hospital style

2006-11-17T08:07:00.000+01:00

Havregrynsgröt med äppelmos, hårdmacka med ost och en kopp kaffe med mycket mjölk... i egen säng, på min plats bredvid fönstret.

Glöm brunch på Dippan folks.... Det här var den godaste frukosten ever!!!! :DDDD

/å

Post op

2006-11-17T07:06:00.000+01:00

Någon gång i fyratiden på morgonen blir jag uppskjutsad på avdelningen igen... fast eftersom den lilla tanten som ser ut som en rumpnisse på min sal är så lättväckt och äntligen har somnat blir jag inföst i något slag behandlingsrum... Jag får en klocka att trycka på och sen stängs dörren om mig...

Jag dåsar av och till och vaknar inte helt förrän jag inser att bedövningen släppt helt. Det insJag inser det därför att jag känner att de lyckats göra en gipsknöl under min fot... Den TRYCKER... aj aj kramp!!!! Till slut måste jag begagna mig av klockan. En undersköterska kommer in.

”Det trycker väldigt, det här!” – säger jag och försöker låta stursk. BIG mistake inser jag, att låta stursk. För sköterskan säger: ”De håller på och avrapporterar nu. Vi kan inget göra.” VI kan inget göra?? Vilka är vi??? Hon tittar lite... undrande på mig. Jag får för mig att hon vill att jag ska säga att det är ok... Fast det är inte ok. Det gör ONT och jag är YNKLIG!!!

Det är först när tårarna börjar rinna och jag trycker på klockan igen som undersköterskan kommer in igen och säger ok och hämtar en sjuksköterska. Samma som i förrgår. Hon som var så gullig. Oh joy!!! Resolut tar hon fram en tång (ser ut som en stooor nagelsax för klövdjur) och hantverkar lite...

PUH! Jag somnar om och sover i två och en halv timmar till....

Advanced piercing eller Extreme makeover???

2006-11-16T15:40:00.000+01:00

Före:

Saker och ting pekar inte riktigt åt rätt håll och lite här och var är det av....

Efter:

Lagad och snygg igen, med 7 skruvar.

/å

Tur i oturen....

2006-11-16T15:37:00.000+01:00

Jag får höra av en gullig syrra att det finns folk med frakturer som får ligga en vecka och vänta på att svullnaden ska gå ner innan de kan operera och laga brottet... Min fot har inte svullnat så mycket så mig kan de operera direkt.

En veckas väntan... helt låst i sängen... Brrr... Jag känner mig oändligt tacksam när två undersköterskor från kirurgen kommer och hämtar mig - så där i tiotiden på kvällen...

En ryggbedövning, nåt slags lull i sprutform... och sen sover jag som en stock medan de duktiga gör sitt jobb...

/å

Spiralfraktur

2006-11-16T15:36:00.000+01:00

Från akuten går färden till röntgen, och sedan får jag ligga bakom ett skynke en stund medan jag väntar på ett utlåtande av någon som vet vad han eller hon pratar om... There’s no time like the present, tänker jag och ber om en telefon... Ringer C för att be om ursäkt för att jag ringde och stressade honom från gatan, ringer Broren och får veta att Mamman Mu fortfarande är lite försvunnen, men att grannen, världens underbaraste dagmamma, gått ut med en efterlysning....

Ortopeden jag får träffa berättar att jag har en spiralfraktur på vadbenet. Benet är i tre delar och ska opereras och skruvas. Troligen i natt eller imorgon bitti. Han tar i hand och undrar om jag har några frågor. En fråga har jag. ”Kommer jag att kunna åka skidor igen?” ”Telemark”, skyndar jag mig att förtydliga. Då ler han. ”Absolut. Du kommer kanske att behöva köpa en större pjäxa... Prova T1:or!”

Och jag, jag känner mig plötsligt ganska nöjd med tillvaron. Ont har jag inte, och jag har fått en till orange landstingsfilt som håller mig varm, och Bullen är trygg. De får väl operera då.

/å

Tips till kirurgen...

2006-11-16T15:35:00.000+01:00

Jag får en provisorisk gipsskena på var sida om fotleden för att stabilisera foten i väntan på operationen och på mitt ben ritar akutläkaren en pil.

Jag tänker mig att det förmodligen är något slags tips till kirurgen: "Här är det".... eller "Nedåt är häråt" eller nåt... utifallat kirurgen skulle ha missat just den anatomilektionen. Kollegialt och känsla för team work tycker jag nog! :)))

/å

Hög som ett hus...

2006-11-16T15:34:00.000+01:00

Någonstans i ambulansen börjar jag kvickna till... Först ser jag ingenting. Det är... ljusbrunt och lite bulligt omkring mig (varför jag kommer att tänka på en bukspottkörtel förstår jag inte, och jag hoppas verkligen att ingen freudian ger sig på att tolka..). Instängd i mig själv, i mitt innersta förstår jag genast - det är den allra naturligaste tanken i världen plöstsligt - och tänker att nyss satt jag på ett tåg i verkligheten och nu kan jag inte ta mig ut ur mig själv... Rädd är jag inte, men det är ändå... obehagligt på något vis... Jag beslutar mig för att åka med... Det är ändå inget jag kan göra...

Sen hör jag någon säga mitt namn... Någon frågar hur det känns... och – jag lyckas svara... ”Konstigt”, svarar jag... Jag kan höra att personen, vem han nu är, ler när han upprepar: ”konstigt... ja det förstår jag” ... Personen frågar om jag har ont. Det har jag inte. Och sen berättar han att polisen tagit hand om Bullen och att hon nu väntar på att StinPralin ska komma att hämta henne... Jag upprepar dumt allt han säger i någonslags kortversion, som om det är enda vägen för informationen in i mig...

Sen är vi framme. Jag känner hur jag lyfts över på en brits och sakta, sakta börjar jag kunna urskilja människorna omkring mig. Börjar kunna fokusera... Akuten. Jaja, det är klart. Så var det ju! Och sen konstaterar jag, lycklig över att vara utsläppt ur mitt inre, att jag INTE har för avsikt att börja knarka....

/å